Ett avslut på kapitlet "min löparsäsong 2017"

Försökte tappert att skriva ett blogginlägg för en dryg månad sen, om den gångna löparsäsongen. Gick si så där, vart mest en virrig röra som jag inte ens själv förstod. Inte just sagt att detta vart nå bättre, men känner att det vore skönt att få ett avslut och kunna blicka framåt istället. Så skulle göra ett försök att knåpa ihop ett inlägg till Instagram, huxflux hade jag skrivit ur mig nog till att få lov att göra 5 instagraminlägg. Så det fick bli ett blogginlägg av det hela istället.

Om jag nu har räknat rätt, så har jag sprungit 19 tävlingar i år. Där jag lyckats kasserat in 7 vinster, 4 andraplaceringar och sen resterande mellan 5e-12e plats. Bortsett från Frankfurt där det var typ Islands befolkning före mig. Och de två loppen jag valt att bryta, då jag vart totalsist på.

Det här är helt klart den säsongen av mina tre i löparspåret, som jag är mest nöjd med. Har för första gången hållit mig ifrån längre uppehåll tack vare inga allvarliga skador och långa sjukupphåll. Som skakat dom tidigare två åren. Och sen att jag lyckats slagit alla mina personbästan. Och sprungit bättre och klokare i stort sett på alla tävlingar är ju något som en resultatkåt person som jag jublar glatt över.

Och så har ju faktiskt lyckats tagit mig igenom en svensk klassiker vilket jag nästan har förträngt. Där jag i stortsett varit otränad inför alla etapper och nästan strök med tack vare vansinnes lång cykelfärd och en väldigt kall älv och bristande simkunskaper.

Tänkte slänga ihop lite Best of 2017, vilket förhoppningvis kan resultera i något kul.

Best of "Lärorika Lopp 2017"

Det loppet jag lärt mig mest utav, är helt klart Stockholm marathon. Jag bröt lite halvt ihop och tappade i stort sett allt självförtroende jag lyckats byggt upp tidigt på säsongen. Då jag valde att kliva av efter 33km. Men efter ett tag och att jag lyckades smälta ett misslyckande, så märker man att världen går inte under för att man bryter ett lopp.

Friskt vågar hälften vunnet som man säger. Nu var jag inte först in på Stockholms stadion denna dag. Men jag vann en erfarenhet som var guldvärd, att det är inte hela världen att misslyckas. Som man även kan ta med sig i vanliga livet att allt står inte och hänger på ett ögonblick.

Best of "Bästa Loppet/Loppen 2017"

Känner att jag inte kan peka ut ett specifikt lopp som mitt bästa. Så har valt ut 3 olika, som hamnar här av 3 olika anledningar.

Rättviksloppet, otroligt skönt att kunna få göra sitt första milslopp där jag kan ge mig själv godkänt. Var en del med som jag aldrig lyckats slagit med på startlinjen. Så tanken var att ligga som en räv bakom tills en spurt. Men insåg efter 2,5 kilometer att det inte var nog med fart för att göra en bra tid. Så gick lös och sprang solo resten. Hade en otroligt skön känsla och vann på en tid som var nästan minuten bättre än mitt tidigare personbästa. Stumma inte sista 3-5km vilket varit ett känt fenomen under mina 10km lopp.

Lidingöloppet 15km, ett lopp där jag hade noll förväntningar på mig själv. Dålig uppladdning med sömn och en förvirrad far, vilket också går att läsa här på bloggen. Gick ut lugnt och hade någon slags målsättning att Sub 55 skulle jag kunna slå. Men inte alls att jag tok satsa på det, lite mer att det får gå som det går tänk, helt enkelt. Plockade placeringar i stort sett hela loppet. Och sen se på tidigare resultat på en spårvägslöpare som var strax för mig som gör milen på 31 minuter. Fick mig att extra inse att jag gjort ett riktigt bra lopp.

Frankfurt Marathon, mycket tack vare Stockholm marathon som jag gläds över det här loppet. Marathon för mig är en riktig ångestladdad distans, det ska gå fort, fast det är fasiken riktigt långt. Hade egentligen inte några som helst planer att springa marathon i år. Men i och med att det vart träff runt om Stockholm. Så vart det så.

Så mycket oro fanns inför den här maran hur det skulle gå, hade väl egentligen inga mål alls. Och sen springa en hel del fortare än det var tänkt och känna att jag sprang och njöt hela loppet fast det inte var optimalt väder, stormvindarna hade just denna dag letat sig till Frankfurt. Så en otroligt skön känsla att kunna få radera marathonspöket och gå i mål i Frankfurt med ett leende på läpparna.

Best of "Händelsen som gjort mig mest irriterade 2017"

Snubben som snodde mitt vatten i Fädersspår. Det var cirka 15km kvar på Ultravasan45. Jag och en till som sprang ilag kom till en vätskestation där det stod två tjejer med varsin mugg. (Hör till saken var att jag var jävligt sugen på dricka) Så tanken var väl att vi kunde ta varsin mugg. Så han tog första muggen, sen rätt som det var nöp han den från andra tjejen också mitt framför min hand.

Tjejerna som stod där var minst lika häpna som jag. Slängde bak min hand när en av tjejerna tappert försökte få tag på en ny mugg. När halvt slängt bak armen så att axeln nästa hoppa ur led i onödan, för det handla om en microdels sekund för att detta skulle lyckas.Vart så förbannad så jag försökte i ren ilska springa ifrån han, men det sket sig. Jag var för törstig och stum. Så han slog mig tack vare denna fula grej! Säger vi.

Best of "Alla Kategorier 2017"

Personbästan, förstaplaceringar och allt sånt hit och dit som kan höja sitt ego till skyarna. Är faktiskt inget alls jag värderar högst av allt med år 2017. Det helt klart alla fantastiska nya vänner jag fått tack vare löpningen detta år i och med att jag kom med Asics FrontRunner och en hel del andra personer jag lärt känna under detta år.

Det är liksom skönt att det kan gå dåligt för en själv. Men där ute finns det alltid någon att glädjas åt, always look on the bright side of life! Tack för att ni finns!

Nu skall jag lämna detta året bakom mig, ett år jag gärna minns tillbaka med glädje till.

Jag är väldigt nyfiken och spänd på nästa år. Då stort fokus kommer ligga på att försöka bli snabb på korta distanser innan håret blir grått och den där gubbsegheten sätter sig i benen.

2017 du ska ha tack för den här tiden, Fridens Liljor / Jesper Lundberg