Distansfart, vad är det egentligen?

En löpare springer väldigt mycket i distansfart, men hur sjuttsingen ska man veta och hur ska man hitta det där svennebanan lagom tempot? Ska också säga att det som följer endast är mina egna tankar och något som jag har kommit fram till att det funkar för mig. Har lite halvsvårt för personer som anser att dom alltid har rätt, framför allt kanske i löpning. Då det inte finns någon universalformel som kommer förvandla en till Jakob Ingebrigtsen eller Eliud Kipchoge.

Vet att många tycker att det är svårt att veta hur snabbt eller långsamt man ska springa ett distanspass. Speciellt för nybitna löpare, som mer eller mindre går ut och kör all-out varenda gång dom knyter på sig löparskorna. På ett sätt så kan det vara lite förlåtande att springa på lite hårdare när man inte springer så mycket. Men när man väl börjar springa mer så är det väldigt viktigt att lyssna på kroppen signaler och anpassa farten därefter.

Skulle jag ge några riktlinjer när det kommer till tempo skulle det vara

• 1:30 min långsammare per km än snittfarten på ditt PB milen.
• 1:00 min långsammare per km än snittfarten på ditt PB på maraton

Så är man någorlunda rätt, skall även tilläggas att detta är på platt, hårt och lättlöpt underlag.

Puls är också en sak man kan anpassa sitt tempo efter, men enligt mig så varierar den såpass mycket ifrån dag till dag. Och då jag aldrig kör med pulsbälte utan endast med pulsen från handleden med mätning av klockan är den inte 100% tillförlitlig.

Det finns också en hel del yttre och inre faktorer som påverkar vad din distansfart kommer att vara som bland annat..

• Väderförhållanden (Vind, värme, kyla osv.)
• Underlag (Asfalt, tartan, stig, blankis osv.)
• Kuperingen
• Form
• Dagsform
• Sömn
• Slitenhet

Det finns som sagt mycket som påverkar hur snabbt man kan/ska springa. Mitt bästa och dyraste råd är att distansfart styrs av känsla. Det är rätt knepigt att förklara, vilken känsla ska man sträva efter men jag ska ge det ett försök. Det blir lättare, desto mer man springer desto bättre känner man sin kropp och vet vad man strävar efter.

Man ska varken pressa eller bromsa farten. Pressar du farten finns risk att du springer för snabbt och drar på dig skador och återhämtningen tar för lång tid, distanspass enligt mig är i princip lika mycket återhämtning som träning. Men däremot om du springer och bromsar steget så kommer du springa "onaturligt" och kanske belasta kroppen på ett konstigt sätt som sliter mer. Med det sagt är det ju absolut inte farligt att springa för långsammare för att springa med någon vän ibland. Utan mer om man gör det för jämnan som det kan uppstå problem.

Så att hitta en fart som känns naturlig är det man ska sträva efter där man varken pressar eller bromsar, där yttre och inre förhållanden styr hur fort det går. Sen kan det kännas extremt tungt någon dag där kilometertiderna kanske får dig att tappa hakan men det är helt okej, det kommer hända alla och man ska inte frestas att börja pressa för att imponera på kompisarna på Strava.

Men det är likadant åt andra hållet har du en bra dag, där yttre förutsättningarna är optimala och kroppen bara vill dra iväg. Bromsa inte och låt kroppen ta ut steget om det känns naturligt. Med det sagt så ska man inte ta huvudet under armen, springa huvudlöst och börja pressa. Man lär beräkna in vad man väntar dom närmaste dagarna i träningsplaneringen, har man ett långpass eller ett tufft intervallpass dagen därpå.

Sammanfattningsvis för att hitta den perfekt distansfarten är. Spring på känsla, skit i vad kompisarna på Strava ska tycka och tänka, varken bromsa eller pressa och njut av att springa naturligt.